I början av 1950-talet introducerade en engelsk barnläkare och psykoanalytiker termen ”övergångsobjekt”. Ofta ett mjukt ting som barnet knyter an till under de första levnadsåret. Det mjuka tinget skapar trygghet för barnet när det börjar utforska omvärlden och öka det fysiska avståndet till sina föräldrar. Med åren ökar barnets självständighet och det mjuka tingets betydelse blir inte längre lika viktig. Men namnet det fått, doften det har och det taktila minnet av hur det känns sitter ofta kvar länge. Många vuxna minns fortfarande sitt favoritgosedjur från barndomen.