Är berättelsen om barndomen nödvändigtvis en återkomst eller kan vi se den genom berättelserna omkring oss?

För Djurdja Petrisic är det bara ett skenbart återvändande då hon valde att gå tillbaka med hjälp av gamla fotografier genom de första tio åren av sin egen barndom.

Den här utställningen tar dig tillbaka till förra seklet, hur avlägset det än kan låta. Det kommer hjälpa dig förstå att några ögonblick av idag har försvunnit från den visuella världen av urbana och hektiska liv. Fotografen var ett stadsbarn, men hon har djupt ingraverade ögonblick av lycka upplevda på föräldrarnas landsbygd, som för alltid knöt ett band av minnen och kärlek till djur, speciellt hästar. Apostrofen och periodens centrala punkt är därför åtskilda i färg liksom gratulationskortet från Djurdja Petrisics morföräldrar till hennes första födelsedag 1954.

Fotografen ville betona barndomens sammanflätning med livscykeln genom det vävda fotografiets teknik. Detta gav henne oväntade möjligheter att kombinera färg med svartvitt, negativ / positiv, olika motiv och att använda samma fotografi om och om igen.